SD bör inta en tuffare linje i regeringsförhandlandet

Genom tuffa förhandlingar kan SD bidra till att M förändras till det bättre. Ett vettigt M är en förutsättning för att en bra regering ska kunna bildas.

Valutgången var en besvikelse för många. Förutom att AfS inte nådde över en procent så fick SD sju procent lägre än vad Yougov och Sentio hade i sina opinionsmätningar veckorna innan valet.

Hade AfS kommit in i riksdagen och hade SD, M och KD tillsammans fått 50% så hade läget varit väsentligt ljusare. AfS är ju den blåslampa i baken på SD som SD verkligen behöver.

Det finns uppenbart olika falanger i M. En falang vill förhandla med och till och med samarbeta med SD. Den falangen hade kanske kunnat kämpa sig till kontroll över sitt parti om det funnits en majoritet för M+SD+KD. De hade haft hjälp av det medlemstryck som en sådan situation skulle ha skapat.

I dagsläget med tre block i politiken så är det absolut lättast för regeringar som har stöd av en majoritet i kammaren. Landet behöver dessutom en stabil politik. Vi upplever nu motsatsen, när det inte bildats någon regering trots att det gått nästan två månader sen valet.

Både S och M vill ha statsministerposten. S är största parti, medan alliansen är större än S+MP. Därför använder både S och M nu utmattningstaktiken. Det de verkligen utmattar är folkets förtroende till politiken.

SD:s roll

Vad borde då vara SD:s roll i denna fas? Bland säkert många olika taktiska val märks framför allt två:

  • Tillvänjningstaktiken. Den att lägga sig närmast platt för att öka chanserna till att bli en del av en öppen förhandling med de partier som då kan bilda regering. Det gör att beröringsångesten kan försvinna och framtida förhandlingar underlättas.
  • Primärfrågetaktiken. Att vara öppen för kompromisser, men inte i vissa kärnfrågor.

Traditionellt har SD:s kärnfrågor varit: Minskad invandring, Nej till EU och militär alliansfrihet.

Vad SD rimligen minst kan kräva med en primärfrågetaktik är att invandringen minskas och att Sverige inte ansöker om NATO-medlemskap. Därtill bör det vara fritt att argumentera och agera för sin egen linje i alla tre frågorna.

Priset för en kompromiss kan vara högt på kort sikt. Väljarna förstår och accepterar inte att det finns en kompromissad regeringsplattform, trots att regeringspartierna är tydliga med att de har egna program som delvis avviker från denna plattform. Att kompromissa kan dock vara att visa ansvar, på lång sikt är det inget alternativ att ständigt stå utanför och isolera sig.

Tuffare linje

Jag hoppas att SD kommer välja en tuff linje. M förväntar sig inte att SD kommer kravlöst när SD ändå är tredje största parti. M behöver också hjälp för att ändra sig. Ska nationalistiska och konservativa partier kunna bilda regeringar ihop så är det ett måste att M förändras till det bättre. För det står Kristersson uppenbart i vägen. Han är ett betydligt sämre alternativ än Batra var.

Om M på grund av ett tufft uppträdande av SD väljer att gå i regering med S så kommer det inte vara för evigt. En sådan mesallians skulle skada både M och S och lyfta fram det tredje blocket.

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest
Mikael Jansson
Tidigare riksdagsman (SD) och försvarspolitisk talesperson (2010-2018). Partiledare för Sverigedemokraterna (1995-2005). Nu aktiv i Alternativ för Sverige (AfS).

Kommentera

Stäng meny